:: EN PELARGON - TAMIGTUSAN ::


På en av de tidigaste Sollentuna mässorna jag besökte, något år innan pelargonsjukan hade kvävt det sista motståndet i min kropp, så köpte jag några pelargoner bara för att de såg trevliga ut. 
Jag kunde fortfarande handla pelargoner med lite vett och sans.
En doftpelargon införskaffades. 
En med stora sammets ludna blad som doftade starkt av pepparmint. 
Den var kul tänkte jag och köpte med mig en hem.
Under dessa tidiga år var Fuchsiorna mitt största intresse så när planteringarna  började vara klara på försommaren så fanns inte så många krukor kvar till min nyinköpta doftpelargon.
En jättekruka stod kvar i garaget, så den fick det bli.
Alla bra platser i trädgården att ställa krukor på var också upptagna av fuchsior så vid trappen vid ingången fick den stå, trots att det är mörkt och eländigt större delen av dygnet där. 
Jag tänkte att då springer man förbi den ibland och doften av pepparmint sprider sig.
Man kan väl få drömma?
Pelargoner skall ha ljus visste jag ju, så jag anade att så frodig lär den ju inte bli där på min mörka, skuggiga farstukvist.
Jag hade ju inte en aning!
Där på den mörka dysterkvisten, i den stora krukan växte och frodades denna, visade sig jätteväxt! Bladen blev stora och vackra. Plantan växte trots det dåliga ljuset, den blev enorm. Och väldoften spred sig.
Vad jag då inte visste men som jag vet idag är att plantan jag ställt vid bron det var en vildart. 
En P.tomentosum! Latinska ordet för luden.
En vild pelargon, tamigtusan!
Som trivs i halvskugga och breder ut sig med sina vackra tjocka ludna blad.
"Tjocka som en älvas täcke" skrev en engelsk poet en gång.
Så oerhört träffande, och vackert.
En annan rolig människa har kallat den "Flanellpelargon"!

 


Ett litet skott i en ganska stor kruka försommaren 2004.
2004 höll jag nästan på att ta död på mitt skott innan jag ens kunde plantera ut dem i sommar Sverige. Jag vattnade nästan ihjäl plantan jag hade inne men lyckades slutligen rädda ett litet skott!
Mycket regn fick den stå ut med denna sommar men tur nog klarade den det.

Nu försöker jag ha en varje år vid trappan.
Jag har dåligt med övervintringsplats. Många sorter dör för mig så jag brukar inte alltid ens försöka övervintra denna ljuvliga vilde, men tack och lov går det bra att få fatt skott till våren. Och sedan växer den sig snabbt till en stor buske igen.
Små enkla vita blommor får den, men det är bladen och doften som gör att jag vill ha den!

 


Här är P.tomentosum i celebert sällskap. En primärhybrid. P. X glauciifolium.
P.tomentosum med blad tjocka som en älvas täcke.
"thick as a fairy-blanket"
Och en underbar doft av Pepparmint!

 

TILLBAKA

 


 

 


MÄNNISKOR :: KATTER :: BLOMMOR :: TRÄDGÅRD  :: LÄNKAR ::  MR SANDERS ::  MAIL :: INDEX